Cement i 150 år

...Riksdagen tog beslut om allmän folkskola, näringsfrihet, att avskaffa ståndsriksdagen och att tillåta fri rörlighet i landet. Bättre utbildade människor kunde därmed resa friare och söka anställning på de nya företag som växte fram.

Näringsfrihetsreformen 1864, som innebar att den som ville nu kunde starta företag, var visserligen grundläggande men det var de tekniska framstegen med maskiner och massproduktionslösningar som gjorde att industrialiseringen verkligen tog fart.

Någon inhemsk cementtillverkning fanns inte i Sverige under denna tid. Under den industriella expansionen ökade behovet av cement som byggmaterial och importen steg då från 900 till 2 000 ton per år. Tänk om det skulle vara möjligt att tillverka cement här i Sverige så att vi kunde täcka våra egna behov?

Gotland 1869

1869 begav sig den nyutexaminerade civilingenjören Otto Fahnehjelm till Gotland för att undersöka möjligheten att grunda en cementfabrik på denna klassiska kalkindustrimark. Fahnehjelm var den första i Sverige som på allvar studerade möjligheten till inhemsk cementtillverkning. Efter lyckade förundersökningar begav han sig sedan utomlands för att studera cementfabriker i England och Frankrike. Här hemma riktades dock blickarna mot fastlandet och Skåne.

Den 19 maj 1871 kallade professor Otto Torell, chef för Sveriges geologiska undersökningar (SGU), till ett möte på sitt kontor i Stockholm. Syftet var att bilda Sveriges första cementbolag.

Prins Oscar tecknar aktier

Först i raden av aktietecknare stod prins Oscar, den blivande Oscar II, som tecknade aktier till ett värde av 10 000 kronor av det samlade aktiekapitalet på 250 000. Platsen för den tänkta anläggningen var inte given men en av aktieägarna, Frans Henrik Kockum, drev igenom att cementfabriken skulle ligga på hans ägor i Lomma. Där fanns en hamn och utmärkt lera för cementtillverkning, medan kalken skulle hämtas från kalkbrottet vid Limhamn.

Den 2 november samma år hölls konstituerande bolagsstämma för Skånska Cementaktiebolaget och fabriken började anläggas kort därefter. Fahnehjelm, som nu var tillbaka i Sverige, fick uppdraget att rita byggnaderna. Styrelseordförande blev Arvid Posse, som dock följdes av Corfitz Beck-Friis redan året därpå. 1873 rekryterades den 26-årige ingenjören Rudolf Fredrik Berg som disponent och samma år kom tillverkningen i gång, om än i blygsam skala.

1890 fabrik i Limhamn

I slutet av 1880-talet intensifierades byggnadsverksamheten i städerna och därmed ökade behovet av cement ytterligare. 1890 startades även en fabrik i Limhamn. Den skånska cementtillverkningen fick också konkurrens. Först var AB Visby Cementfabrik, grundad 1887. Året därpå följde Ölands Cementaktiebolag vid Degerhamn, och 1892 byggdes en cementfabrik i Hällekis i Västergötland.

1887 bildades AB Skånska Cementgjuteriet (numera Skanska) som en avknoppning ur Skånska Cement. Bolaget tillverkade initialt olika cementprodukter men övergick till att bli ett bygg- och anläggningsföretag. Under de första tjugo verksamhetsåren byggdes betonggrunder för hus som Kungliga Operan och Rosenbad i Stockholm samt Norrköpings rådhus. En annan tidig specialitet för företaget var dammanläggningar och vatten- och avloppsanläggningar, till exempel den stora vattenreservoaren i Karlskrona 1898 och Bullerforsens kraftstation 1907–1910.

De svenska cementbolagen konkurrerade med varandra och trängde in på varandras försäljningsområden. Trots att nära hälften av produktionen gick på export var konkurrensen inom landet stenhård med prissättningar som hotade företagens ekonomi. 1893 bildade man därför tillsammans Svenska Cementförsäljningsaktiebolaget Cementa, med syfte att samordna bolagens marknadsföring och prissättning.

(Skribent: Sara Johansson - "Cement i 150 år” bygger på research och texter av Centrum för Näringslivshistoria, gjorda på uppdrag av Cementa.)

...Nya fabriker i städerna behövde arbetskraft och människor lockades i allt högre grad att lämna landsbygden. Även utefter det ständigt utbyggda järnvägsnätet växte det fram nya samhällen. Från att tidigare ha varit den helt dominerande grenen sysselsatte lantbruket i början av 1910-talet endast 40 procent av befolkningen. En helt ny samhällsklass hade skapats: arbetarklassen.

Den här utvecklingen krävde både bättre infrastruktur och fler bostäder. Levnadsstandarden hade under de gångna decennierna höjts, men i städerna trängdes de nyinflyttade ofta i små och inte alltid sanitära boenden. På många platser startades initiativ för att ge fler ett eget tak över huvudet. Tillsammans kallades de egnahemsrörelsen men initiativen kunde se väldigt olika ut. Ibland bildades föreningar som gemensamt köpte fastigheter för att sedan stycka upp dem till mindre hem för medlemmarna. Andra gånger kunde det till exempel vara en brukspatron som sålde av tomter till arbetarna. Många av dagens villaområden är gamla egnahemsområden, vilket man ibland kan se i gatunamnen.

Armerad betong börjar användas

Betong gjord av bara cement, vatten och ballast klarar ofta högt tryck men har sämre draghållfasthet. Redan på 1860-talet hade man dock upptäckt att det gick att förstärka betongen med järn, först genom delvis ingjutna järnbalkar och senare med hjälp av ingjutna profiljärn som ökade hållfastheten. Armeringstekniken var född. I Sverige slog tekniken igenom på allvar 1908 då den 28-årige Ivar Kreuger tillsammans med ingenjör Paul Toll startade byggnadsfirman Kreuger & Toll, vars specialitet var att bygga med armerad betong.

Grundläggning för Hotell Drott i Karlstad år 1909. Arbetet gjordes av Skånska Cementgjuteriets filial i Göteborg. Ur Skanskas arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Den första byggnaden de uppförde med ett skelett i armerad betong var ett hus på Kungsgatan i Stockholm för företaget Myrstedt & Stern. Ritningarna gjordes av arkitekten Ernst Stenhammar och konstruktionen gjordes av Ivar Kreugers bror Henrik Kreuger. Kreuger & Toll blev snabbt Sveriges ledande byggfirma och byggde allt från kontorshus till broar, vattenkraftsanläggningar, dammar och kajanläggningar. Bland företagets mer kända projekt kan nämnas Stockholms Stadion, NK-huset och det så kallade Tändstickspalatset i Stockholm.

Betongen började även leta sig in i andra produkter. Golvplattor, takplattor, kabelblock för elledningar samt rör till städernas vatten- och avloppssystem började allt oftare gjutas i betong. Den här ökade användningen av betong i byggnationer av såväl industrier som bostadshus, men även till exempel järnvägsbroar och dammar, ledde till en kraftigt ökad efterfrågan på cement. 1928 fanns hela tio cementfabriker i Sverige. I dag återstår endast två: Skövde i Västergötland och Slite på Gotland.

(Skribent: Sara Johansson - ”Cement i 150 år” bygger på research och texter av Centrum för Näringslivshistoria, gjorda på uppdrag av Cementa.)

...präglades årtiondet också av det kalla kriget och den största börskrasch världen skådat sedan 1929.

Den 19 oktober 1987 rasade världens börser – New York-börsen förlorade nästan 23 procent – panik utbröt och dagen kom att kallas ”den svarta måndagen”. Stockholmsbörsen klarade sig till en början något bättre men under veckorna som följde störtdök värdet även där. Marknaden återhämtade sig dock ganska snabbt efter detta historiska ras.

Tufft 80-tal för Cementa

För Cementa innebar början av 1980-talet tuffa tider. I Degerhamn på Öland hade man börjat tillverka en ny sorts cement – anläggningscement – som var anpassad för att användas i grövre konstruktioner med krav på cement med moderat värmeutveckling. Ett nedläggningshot för Degerhamnsfabriken hängde i luften, men hotet avvärjdes när den nya anläggningscementen visade sig bli en framgång.

Under 1980-talet hängde ett nedläggningshot över fabriken i Degerhamn, men hotet avvärjdes när den nya anläggningscementen visade sig bli en framgång. Bild från Cementa.

Byggboom

En avregleringsvåg svepte också över världen under det här decenniet. Här i Sverige beslöt Riksbanken 1985 att slopa bankernas utlåningstak. Bankerna kunde nu låna ut obegränsat till hushåll, företag och andra finansinstitutioner. Inte minst byggbranschen drog nytta av detta, vilket ledde till en byggboom. Plötsligt fick byggherrar närmast obegränsade kreditmöjligheter och man byggde mycket, och ofta också dyrt. Bostadsbyggandet fördubblades från 33 000 bostäder 1985 till 67 000 1991. Men byggprojekten genomfördes främst utanför storstadsregionerna och inte där inflyttningen var som störst. I Storstockholm förändrades bostadsbyggandet i princip inte alls under samma tid.

Mitt i byggboomen var det också dags för byggarbetarna att fimpa. På hösten 1987 drogs en stor kampanj för rökfria personalutrymmen i gång av en regional arbetsmiljökommitté i Stockholm. Affischer med budskapet ”Rök inte i vår bod” sattes upp på tusentals byggarbetsplatser runt om i huvudstaden. Syftet var inte att förbjuda rökning, endast att skapa rökfria personalutrymmen.

Bubblan sprack

När fastighetsbubblan sedan sprack i början av 1990-talet, mitt under en internationell lågkonjunktur, följde ytterligare ett antal svåra år. Såväl Sveriges BNP som landets sysselsättningsgrad sjönk. Inte minst gällde det sistnämnda inom den tidigare så blomstrande byggsektorn. Arbetslösheten nådde sin topp 1994, då 26,7 procent av de yrkesverksamma byggnadsarbetarna var arbetslösa. Få hade nog kunnat ana den utvecklingen under 1980-talets byggfrenesi.

(Skribent: Sara Johansson - ”Cement i 150 år” bygger på research och texter av Centrum för Näringslivshistoria, gjorda på uppdrag av Cementa.)

...men under detta år fattade Cementa flera beslut som kommer att bli avgörande för framtiden och för en hållbar cementtillverkning.

Inledningen av 2021 präglades för industrin i allmänhet av klimatfrågan. För Cementa hade året en signifikant betydelse. Under årets första månader fattade Cementa och dess moderbolag Heidelberg Cement två viktiga beslut. Dels att börja bygga världens första koldioxidavskiljningsanläggning vid Cementas systerfabrik Norcem i Norge – med målet att den ska tas i drift 2024. Dels att inleda en förstudie för att vidareutveckla koldioxidavskiljning vid fabriken i Slite.

Tanken är att Slite, som redan i dag är en av de mest klimateffektiva i världen, tack vare CCS-tekniken ska bli världens första klimatneutrala cementfabrik till år 2030. Samtidigt utvecklas förutsättningarna för geologisk lagring av koldioxid i berggrunden under Nordsjön. Med tiden ska denna även kunna ta hand om stora delar av Europas koldioxidutsläpp.

Året präglades även av nyheten att Cementas ansökan om ett förlängt brytningstillstånd av kalksten i Slite på Gotland avvisades i början av juli. I Slite tillverkas idag cirka 75 procent av all den cement som används i Sverige. Ett förnyat långsiktigt täkttillstånd är en förutsättning för att Cementa ska kunna genomföra den stora satsning som koldioxidavskiljning vid fabriken i Slite kommer att innebära.

‒ Trots att det är oklart hur situationen kommer att utveckla sig, har vi beslutat att vår ambition om att bygga världens första klimatneutrala cementfabrik i Slite 2030 är orubbad. Klimatomställningen i vår industri bygger på CCS-tekniken och 2030 närmar sig fort. Vi har helt enkelt inte tid att sätta klimatomställningen på paus innan vi har ett långsiktigt täkttillstånd på plats. Vi jobbar på med oförminskad kraft för att den ska kunna bli verklighet, säger Cementas hållbarhetschef Karin Comstedt Webb.

Hon beskriver att CCS-projektet kommer att bedrivas i olika faser under den kommande tioårsperioden:

‒ Under 2021 har vi påbörjat den inledande fasen som består av en förstudie där vi tittar på teknik, energiförsörjning, lokala förutsättningar, logistik, juridiska frågeställningar och finansiering. För att lyckas krävs en samverkan mellan flera aktörer och inte minst att elförsörjningen till fabriken blir mer robust.

2030

På vägen mot målsättningen om en klimatneutral cementtillverkning 2030, arbetar Cementa med flera parallella initiativ för att ställa om. En av dessa nödvändiga åtgärder är att fortsätta utfasningen av det fossila bränslet – i det här fallet kol. Denna resa inleddes redan på 1990-talet och i dag energiåtervinns avfall motsvarande över hälften av Cementas hela energibehov. I det här avseendet är cementindustrin en viktig kugge i samhällets förmåga att energiåtervinna avfall som inte kan återvinnas på annat sätt.

1987

Redan 1987 startade en ny division inom Cementa – Miljöteknik. ”Affärsidén” med den nya divisionen var att använda restprodukter på ett sätt att de kom till nytta i produktionen i stället för att bli en samhällsbelastning. I dag återvinns till exempel slagg från stålindustrin och flygaska från kraftvärmeverk. När det gäller framtida cementtillverkning arbetar Cementa också intensivt med andra typer av askor och lermaterial. Genom att använda nya material i cementtillverkningen kan koldioxidutsläppen minskas flera tiotals procent.

För ett företag som Cementa är arbetet med miljö, klimat och hållbarhet i vidare bemärkelse inget nytt. Verksamheten har oundvikligen en påverkan på närmiljön och det omgivande samhället. På 1800-talet planterades till exempel träd i de gamla övergivna kalkbrotten. Nu är det en självklarhet att arbeta systematiskt med lokala miljöfrågor.

Vatten på Gotland

På Gotland är vattenförsörjningen en utmaning sommartid. För Cementa har det därför blivit centralt att säkerställa att stenbrytningen i Slite inte äventyrar tillgången på vatten. Utan trygg vattentillgång i omkringliggande samhälle går det heller inte att bedriva industriell tillverkning. Med ett förnyat långsiktigt täkttillstånd i Slite kommer också förutsättningarna för Cementa att kunna leda om och ta om hand betydande volymer vatten. I verksamheten finns grundförutsättningar för att magasinera vatten från den nederbördsrika vintern till sommaren då vattenbehovet är som störst. Cementa arbetar tillsammans med Region Gotland för att kunna etablera ett vattenverk som kan förstärka dricksvattentillgången på Gotland väsentligt med dessa vattenvolymer.

‒ För oss är det en självklarhet med ett gediget klimat- och miljöarbete, men också hur vi uppträder som arbetsgivare och att vi verkar ansvarsfullt lokalt. Klarar vi inte det har vi inte förutsättningar att verka någonstans, säger Karin Comstedt Webb.