Visst vill vi bygga Sveriges planerade infrastrukturprojekt med klimatpositiv cement?

Det är med intresse och tillförsikt som jag läser den nya nationella transportplanen (pdf) fram till 2033 som Infrastrukturminister Tomas Eneroth presenterade igår.

Nära 900 miljarder ska investeras i järnvägar, vägar och hamnar från norr till söder för att skynda på Sveriges klimatomställning. Satsningarna blir en del av en fundamental bas för ett robust och välfungerande samhälle. Gemensamt för de flesta av dessa betydande infrastruktursatsningar är att de är beroende av cement och betong för att bli verklighet. Trafikverket bedömer att det behövs 400 000 ton cement per år i deras verksamhet årligen och den siffran väntas stiga. 

Efterfrågan finns redan nu

Cementas satsning på klimatpositiv cement till 2030 och CCS-anläggningen i Slite, har möjlighet att ytterligare förstärka klimatnyttan med transportplanen. Redan nu ser vi en skarp efterfrågan från svensk byggsektor på byggmaterial med lägre koldioxidbelastning och vi förväntar oss en dramatisk ökning när myndigheterna börjar ställa mer offensiva klimatkrav på cementen i sina upphandlingar. Trafikverket är i det sammanhanget en betydande aktör som en av de största upphandlarna av byggprojekt i landet. 

Mycket görs redan för att minska koldioxidutsläppen från cement- och betongtillverkningen med en växande andel biobränslen, nya cementrecept med lägre andel kalkstensklinker och ett ökat fokus på att optimera och återvinna byggmaterial. Men den största och viktigaste pusselbiten för att tillverka klimatpositiv cement och betong är att vi lyckas kapa de stora processutsläppen av koldioxid med hjälp av CCS.

• Fram till nu tror jag att vi i Sverige många gånger tagit cement och betong för givet och att det alltid ska finnas tillgängligt. Men för att Sverige ska fortsätta att vara självförsörjande av vårt viktigaste byggmaterial i infrastruktursatsningarna framöver och för att omställningen av Slitefabriken ska blir verklighet till 2030, krävs det vilja, mod och långsiktighet från alla samhällsaktörer. 

Med effektivare tillståndsprocesser och beslut för den omfattande klimatsatsning som skall göras på Gotland, såväl i vår egen verksamhet som för den nödvändiga uppgraderingen av elnätet, menar vi att 2030 en realistisk målbild. Och den målbilden måste vi ha, då det brådskar att fullt ut lyckas med klimatomställningen samtidigt som vi återskapar en försörjningstrygghet och beredskap av en av våra mest fundamentala insatsvaror i samhället.

Vi behöver en effektiv och ändamålsenlig myndighetsutövning

När regeringen nu storsatsar på nya järnvägsspår och annan central infrastruktur, är min förväntan en effektiv och ändamålsenlig myndighetsutövning i sin helhet. Det i sin tur kräver även en beslutsam politik. En verklighet som präglas av stora osäkerheter och ett akut behov av att visa vägen i klimatomställningen, kräver skyndsamhet. Vi har inte tiden att vänta på ineffektiva processer där samhällets samlade intressen inte prioriteras.

Svensk förvaltning måste bli mer ändamålsenlig och agil i det landskap som nu råder. Då är min övertygelse att vi kan trygga en robust cementförsörjning, samtidigt som en absolut majoritet av de planerade infrastrukturprojekten upphandlas med klimatpositiv cement. Och, det är bara åtta år bort.

/Karin ComStedt Webb,
Vice vd HeidelbergCement Sverige