Nu börjar man äntligen diskutera CCS på allvar i Sverige

Vid en presskonferens den 2 juni berättade HeidelbergCement-koncernen där Cementa ingår, att vi satsar för att få världens första klimatneutrala cementfabrik på plats i Slite på Gotland år 2030.

En avgörande pusselbit för klimatneutral cement stavas CCS, carbon capture and storage, för infångning och lagring av de stora koldioxidutsläpp som avges vid cementtillverkning. 

2020 släppte Slitefabriken sammantaget ut 1,5 miljoner ton fossil CO2, vilket motsvarar 3 procent av Sveriges utsläpp. Koldioxidinfångningsanläggningen på Gotland skall fånga in upp emot 1,8 miljoner ton CO2 2030. I takt med ökad andel biobränslen har fabriken även potential att skapa negativa utsläpp och bli en kolsänka. Det är alltså viktigt och av nationellt intresse att CCS-satsningen blir verklighet.

Det har varit mycket glädjande och stärkande att få ta del av alla reaktioner på vårt besked om en CCS-satsning i Sverige. Både näringsliv, stora och små kunder i bygg- och anläggningsbranschen och politiska beslutsfattare på nationell nivå och regional nivå, har tydligt visat sin önskan att vara med när Sverige nu tar på sig ledartröjan för cementindustrins klimatomställning. Satsningen har också bidragit till att skapa internationell uppmärksamhet för att Sverige ska kunna gå i bräschen för klimatomställningen i vår industri.

Jag upplever också att vårt besked har bidragit till att CCS lyfts upp på agendan i Sverige och jag tycker att det är så positivt att man nu börjar diskutera CCS på allvar. I den här diskussionen ställs självklart även många viktiga frågor och ibland ett ifrågasättande. 

Vore det inte bättre att helt sluta tillverka cement och betong?
En relevant kommentar jag brukar få, är att CCS-teknik inte skapar incitament för industrin att minska koldioxidutsläppen, utan snarare uppmuntrar till ”att köra på som vanligt”.

Min syn på detta är att cement och betong kan och ska kompletteras med andra byggmaterial. Men sett till den ökande efterfrågan på bostäder och infrastruktur kommer cement- och betongbyggandet vara en avgörande del av samhällsbyggandet under överskådlig framtid.

Den största delen av koldioxidutsläppen vid cementtillverkning uppstår när kalksten hettas upp. De går helt enkelt inte att bli av med. Här är cementindustrin idag helt hänvisad till lösningar för koldioxidinfångning för att koldioxiden inte skall släppas ut i atmosfären.

Det vi arbetar intensivt med är därför att så snabbt som möjligt nå kraftfulla lösningar till den klimatutmaning vi alla står inför. Och det är bråttom. Att då inte använda sig av den teknik som finns tillgänglig vore ansvarslöst och leder dessutom till att klimatomställningen försenas.

CCS är en viktig möjlighet för att det byggmaterial som samhället använder mer än alla andra material tillsammans, skall kunna tillverkas på ett hållbart sätt. Bara genom vår satsning kommer vi att minska utsläppen i Sverige med 3 procent och möjliggöra att svensk samhällsbyggnad kan bli klimatneutral.

• Kan koldioxid läcka ut efter att den lagrats?
• När man pratar om lagring av ”något man vill bli av med”, så går tankarna självklart till vilka risker som finns både på kort sikt och för kommande generationer. En viktig fråga som ofta ställs är om CCS verkligen kommer att fungera och om man kan garantera att koldioxiden inte läcker ut igen när den lagrats under havsbotten i Nordsjön. 

Att koldioxidinfångning och geologisk lagring av koldioxid inte är beprövat i stor skala är en missuppfattning. Koldioxiden injekteras i något porösare berglager som ligger under täta berglager och över tid binds koldioxiden i berget. Platsen för lagring är noga utvald genom gedigna geologiska undersökningar. Geologisk lagring av koldioxid har skett i stor skala under flera decennier i Nordsjön. Den lösning som nu byggs upp i Nordsjön och som vi blickar mot, syftar till att kunna lagra industriella utsläpp som exempelvis de från Slitefabriken.

Varför satsa på en dyr och energikrävande teknik som CCS?
Kritiker brukar också lyfta fram att CCS är en dyr och energikrävande teknik, vilket stämmer om man enbart ser till hur vår verksamhet behöver utvecklas. Jag menar att vi i Sverige och Norden har en mycket god utgångspunkt i vår elproduktion med en låg klimatpåverkan. Men vi ser att den satsning vi nu gör på Gotland skärper förväntningarna på elnätet och vikten av att mer förnybar kraftproduktion tillkommer. Inte minst i södra Sverige, för att hela elsystemet skall fungera. Detta hänger ihop med den genomgående elektrifiering av samhället som påbörjats inom flera sektorer såsom transportsektorn, en annan mycket koldioxidtung sektor. Därför är vi också beroende av, tillsammans med andra aktörer och sektorer, att kraftfulla satsningar genomförs i elsystemet för att påskynda klimatomställningen. 

För oss innebär satsningen på en fullskalig koldioxidanläggning en utmaning. Det kommer att handla om miljardbelopp.  Men, när vi betraktar hur vår värdekedja kommer att påverkas kostnadsmässigt, menar vi att det är en ekonomiskt fullt möjlig satsning. Ett färdigt flerbostadshus kommer att få en kostnadsökning om ca 0,5 procent jämfört med idag. Det kommer alltså vara viktigt att efterfrågan på klimatneutral cement skärps även inom samhällsbyggnadssektorn och här spelar offentlig upphandling en avgörande roll. Att CCS prioriteras från samhällets sida är också en, i relation till många andra klimatåtgärder, både kraftfull och kostnadsmässigt konkurrensmässig klimatsatsning.

Har ni fler verktyg i verktygslådan än CCS?
För att vi ska ha en klimatneutral cementframställning år 2030 och att samtidigt kunna leverera fungerande, högkvalitativa byggmaterial – till bostäder, energiproduktion, broar, vägar – så menar vi att CCS kommer att vara nödvändigt.

Detta utesluter inte på något vis parallella insatser och intensiv forskning pågår både i vår verksamhet och i branschen. Vi arbetar med att fasa ut fossilt kol till förmån för bioenergi och med att nyttja andra material vid cementframställningen så långt det är möjligt för att nå minskade utsläpp. Cementa använder redan idag uppemot 200 000 ton slagg, ett restmaterial från stålframställning, vilket leder till att Slitefabrikens koldioxidutsläpp minskar med ungefär 60 000 ton. Slagg finns dock enbart i begränsade volymer och därför blickar vi också framåt på olika lermineral eller vulkaniska askor som en möjlighet att delvis ersätta kalkstensklinkern.

Vi är medvetna om det ansvar som vilar på oss som cementtillverkare, inte bara för klimatomställningen i bygg- och anläggningsbranschen, utan för att Sverige ska nå målsättningarna i Parisavtalet. Vi välkomnar de positiva signaler och den starka vilja som blir allt tydligare från politiskt håll och från våra kunder i byggbranschen att detta nu måste hända. 
Om du har några funderingar och vill diskutera vidare med mig, hör gärna av dig.

Med önskan om en fin sommar!

Karin Comstedt Webb, hållbarhetschef Cementa och HeidelbergCement Northern Europe