Är det dags att ta fram en nationell plan för grön industriomställning?

Om någon hade frågat mig för ett år sedan, om jag skulle kunna tänka mig en svensk femårsplan – ja, då hade jag nog bara skrattat. Idag är jag dock inte lika säker.

För är det så att Sverige är på väg att tappa sitt industriella klimatförsprång? Inte för att någon är emot, utan för att vi – främst offentlig förvaltning och industriella aktörer, men i viss mån också politiken – inte jobbar tillsammans mot ett gemensamt mål.

Vi känner ett starkt politiskt stöd för vår ambition att ligga i absolut global framkant med klimatpositiv cementtillverkning på Gotland 2030. Det skulle i ett slag få ned de svenska koldioxidutsläppen med flera procent och bidra på ett avgörande sätt till en mer hållbar bygg- och fastighetssektor. Ändå är det svårt att få till det.

Cementa driver nu parallellt flera tillståndsprocesser, den viktigaste i närtid handlar om att få till ett kortsiktigt täkttillstånd. Vi upplever ett starkt stöd från regeringen, men trots det riskerar vi utdragna och oförutsägbara tillståndsprocesser. Varför är det på detta vis? Vad är det som gör att vi inte jobbar konstruktivt, tillsammans? Självklart ska vi alltid säkerställa viktiga miljökrav, men grundhållningen måste vara att vi löser problem längs vägen för att nå gemensamt uppsatta mål.

Industrin kan bara få saker gjorda till en viss gräns. Jag vill hävda att vi är som bäst när vi får ägna huvuddelen av vår tid åt utveckling för att lösa tekniska, ingenjörsmässiga utmaningar – och de problemställningarna är stora och många om vi ska få ned utsläppen tillräckligt snabbt. I övrigt behöver vi hjälp, främst från den statliga förvaltningen. Länsstyrelser, Naturvårdsverket, SGU, Havs- och vattenmyndigheten (jag kan räkna upp flera) spelar en helt avgörande roll i att medverka och driva processer, på ett sätt som gör att vi når uppsatta mål i tid. Går detta att åstadkomma?

• Idag känner jag mig inte alls säker på att vi kommer att göra det. Jag menar att vi alltför ofta stöter på onödigt hårt motstånd, som missar ett av de övergripande målen, nämligen att med full kraft få ner utsläppsnivåerna så snart som möjligt. Det är här den svenska femårsplanen, eller en mer handfast nationell planering, kommer in.

Oavsett regering kommer avgörande politiska beslut och tillståndsprocesser behöva komma i mål tidigt under kommande mandatperiod – annars klarar vi inte av att nå klimatmålen. Regeringen behöver därmed, mycket tydligare än idag och med en fastare hand, styra utvecklingen dit. Jag menar att en översyn och nödvändiga anpassningar av de statliga myndigheternas uppdrag sannolikt är en av de viktigaste åtgärderna för att vi ska få ned utsläppen.

Som en sommarpresent till regeringen skickar jag därmed med följande. Utforma en långsiktig plan med tydliga mål för hur industrins mest avgörande klimatprojekt ska realiseras:

• Förstärk regeringens uppföljning av de viktigaste klimatprojekten – för att säkerställa ett högt tempo genom hela processen.
• Överväg förtydliganden i regleringsbreven för att i ännu högre grad säkerställa en konstruktiv samverkan mellan myndigheter och industriaktörer.
• Koncentrera större och mer komplexa tillståndsprocesser till färre länsstyrelser – och tillför resurser dit för att möjliggöra förstärkt bemanning och en mer effektiv hantering. Det tror jag skulle kunna vara en möjlig väg framåt.

Jag ser fram emot att fortsätta diskutera och hitta lösningar på dessa viktiga frågor tillsammans.

/Karin Comstedt Webb, vice vd HeidelbergCement Sverige, där Cementa ingår.